Eftertanke

Idag var det säsongsavslutning här i Västra Härjedalen med Fjälltoppsloppet, då det under den gångna veckan har hänt flera tragiska händelser som gjort att man har fått ett annat fokus på idrotten. Så idag var det inte tävlingen i sig som var det viktiga utan att åka tävlingen som ett sätt att bearbeta händelserna samt att hedra Inge, Jenny och Fredrik. För det är genom skidåkningen jag har fick möjligheten att lära känna dessa tre glada och positiva människor med ett leende och ett skratt alltid i nära till hands. Men nu finns de inte längre bland oss...

Under loppet idag, hade jag många tankar och minnen som dök upp, händelser eller saker som hänt med dem. Då kom ibland leendet på läpparna för att i nästa stund inse att de finns inte med oss längre... Tråkigt och fortfarande ofattbart stundom. 

I samband med prisutdelningen hölls en minnesstund för dem, en fin och minnesvärd stund jag kommer bära med mig länge! Inte många ögon var torra. För Skidsvergie är ingen stor familj men däremot är vi en familj som står varandra väldigt nära, oavsett klubbfärg eller nivå. Det är många känslor och tankar men det känns skönt att många är på plats här nu så vi kan trösta och berabeta det som hänt tillsammans, för tillsammans är vi starkare!

Så ta hand om era nära och kära vi vet aldrig vad som kommer hända eller ske... Lev livet levande!

Mina tankar är med de anhöriga till Inge, Jenny och Fredrik! De var fantastiska människor!

Hur tävlingen gick, jag blev 5a... Men idag var inte det, det viktiga.

Ma råkes

Ida