Vem är Ida Ingemarsdotter?
Jag är en tjej med bägge fötterna på jorden. Uppvuxen i metropolen Sveg med idrottsplats och skidspår in på knuten. Många timmar spontanidrott, både sommar som vinter, har det blivit på IP och dess omgivning.
Idrotten har alltid haft en central del i mitt liv och mycket har jag testat… alpint, dans, fotboll, orientering, terränglöpning innan jag fastnade för längdskidor. I Svegs IK började jag min bana i Bamses skidskola för att sedan som 9-åring göra min första riktiga tävling på längdskidor. Att jag gick och vann denna tävling bidrog nog en del till att jag sedan kom att fastna i längdspåret.
I längdspåret har jag genom hela mitt idrottsliv haft stor tillgång av mina karaktärsdrag pannben, envishet och funderare.
- Pannbenet, att jag kan ta ut mig och ge det där extra och hitta energin som egentligen inte finns.
- Envishet, är nog det ord jag hört genom hela livet. Oavsett om det handlar om att få napp när man fiskar eller att jag ska gå själv till fjällstugan med min egen ryggsäck på ryggen, ”kan själv” mitt motto som liten.
-Funderare, jag funderar på mycket. Tror det är något som hänger ihop med mitt ständiga sug efter kunskap och information om saker som både sker eller skett. Har alltid haft ett stort historiskt intresse som jag återvänder till så ofta jag kan och jag har aldrig bangat för att ställa frågor till människor som kan mer och kan berätta. Allmänbildade människor är några jag alltid beundrat.
Skidåkarlivet tog riktig fart när jag flyttade från Sveg för att gå på skidgymnasiet i Mora. Där stannade jag 4 år och det var även där jag bestämde mig för att satsa på idrotten fullt ut! Vände norrut till Östersund och här har jag stannat. I början pluggade jag på Universitetet och kombinerade det med idrotten. Men då idrotten började ta mer och mer plats i mitt liv så blev det 100% idrott. Sen dess har det blivit många resor runt i världen med skidlandslaget på både tävlingar och mästerskap.
8 mästerskapsmedaljer har jag samlat på mig. Det är något alldeles speciellt att få ta klivet upp på en prispall i samband med ett mästerskap, få stå högst upp och höra den svenska nationalsången, ger en häftig känsla jag bär med mig resten av mitt liv. Den absolut största dagen i mitt idrottsliv var när vi tog OS-guld i stafett 2014. En riktig drömdag! Allt gick vår väg och vi lyckades bärga ett guld tillsammans. Tårar, skratt och en konstig känsla att vi gjort något ingen trodde vi skulle lyckas med!
Men vi trodde på det och vi hade jobbat för att nå dit och vi lyckades. OS 2014 fortsatte med ett brons i team sprinten, även denna har en speciell plats i mitt hjärta.
VM medaljer har jag bärgat 5 silver och 1 guld, dessa dagar har också sina historier och händelser som jag gärna berättar om för dig vid tillfälle…
Detta kapitel är ännu ej slut i mitt liv, då jag fortsatt har drivkraften och motivationen till att göra jobbet för att bli en ännu bättre skidåkare. Och så länge jag känner denna hunger är jag inte klar i skidspåret, jag följer!
